(27 March 1839 Slateford, Water of Leith - 28 January 1911 London) was a Scottish landscape painter. John was the third of four children. He attended a school in Colinton, and after his father's death was apprenticed to Oliver & Boyd, booksellers in Edinburgh. He stayed there for only a few months and then in 1851 enrolled at the Trustees Academy under Robert Scott Lauder and John Ballantyne (1815-97). He spent long periods sketching and studying nature outdoors. His first painting to be exhibited at the Royal Scottish Academy at age 14, was 'Old Cottage at Braid'. In 1880, he was made an Honorary Member of the Royal Scottish Academy. Exploring and painting abroad he visited Italy, Sicily, Switzerland, Austria, Turkey, Norway and the U.S.A. - the Alps being a great inspiration. He moved to London in 1867 and on 4 May 1893 was elected a Royal Academician. MacWhirter specialised in romantic landscapes with a great fondness for trees, spending much time in the hilly countryside of Perthshire. Initially, under the influence of John Everett Millais, he experimented with the detailed images of the Pre-Raphaelites, but later adopted a more sweeping style. With John Pettie he illustrated The Postman's Bag (Strahan, 1862), and Wordsworth's Poetry for the Young (Strahan, 1863).  Related Paintings of John MacWhirter :. | Archway | Harvesting in Arran | Harvesting in Arran | Breezy Day, Arran | Landscape |
Related Artists:
Leo Putz
Germany (1869 -1940 ) - Painter
Francois Louis Thomas Francia
French, 1772-1839 was a French painter born in Calais and famous for his shore landscapes. He was the master of the young British painter Richard Parkes Bonington. This article about a French painter is a stub.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.